Tja tja bloggen!
För det är väl så ett blogginlägg ska inledas?
Vi sitter här och försöker komponera vårt första blogginlägg på den blogg som kommer att följa oss på vår resa till Israel/Palestina. Tänk att vi snart är på väg! Vi kommer först och främst att vara på en skola i Betlehem där palestinska barn med läs- och skrivsvårigheter spenderar sin vardag. Vi kommer att bo i en lägenhet på skolområdet (med plats för oss, men även för dig, så hojta till om du känner dig kallad!). Några dagar i veckan kommer vi också att vara på en organisation som arbetar för fred och stöd för palestinier, som ligger alldeles intill muren i Betlehem.
Vi sitter här och försöker komponera vårt första blogginlägg på den blogg som kommer att följa oss på vår resa till Israel/Palestina. Tänk att vi snart är på väg! Vi kommer först och främst att vara på en skola i Betlehem där palestinska barn med läs- och skrivsvårigheter spenderar sin vardag. Vi kommer att bo i en lägenhet på skolområdet (med plats för oss, men även för dig, så hojta till om du känner dig kallad!). Några dagar i veckan kommer vi också att vara på en organisation som arbetar för fred och stöd för palestinier, som ligger alldeles intill muren i Betlehem.
”Oj, jag hade aldrig vågat åka.” ”Ni kan ju inte åka dit nu, va?” ”Israel/Palestina är ju ett bra ställe om en vill… eh… dö.”
Eftersom läget är som det är i mellanöstern och i I/P händer det att vi ibland får frågor eller kommentarer om huruvida vi ska åka eller inte. Och ja, vi kommer att åka till en krutburk där vad som helst egentligen kan hända. Just nu är det vapenvila på obestämd tid, och vi hoppas att det får hålla i sig. Vi ber för fred och fortsatt lugn. Gaza är det område som är mest utsatt för det oroligheterna, på Västbanken är det inte lika illa just nu. Vi åker ju ensamma dit ner, men det finns människor, både hemma och där, som vi kommer att ha regelbunden kontakt med och som har ett ansvar för oss. Det betyder att vi aldrig är ensamma i besluten som rör vår säkerhet. Vi kommer inte att vara naiva, utan se till att hålla oss undan stora folksamlingar, inte vara ute efter mörkrets inbrott, klä oss respektabelt och ha koll på varandra.
Eftersom läget är som det är i mellanöstern och i I/P händer det att vi ibland får frågor eller kommentarer om huruvida vi ska åka eller inte. Och ja, vi kommer att åka till en krutburk där vad som helst egentligen kan hända. Just nu är det vapenvila på obestämd tid, och vi hoppas att det får hålla i sig. Vi ber för fred och fortsatt lugn. Gaza är det område som är mest utsatt för det oroligheterna, på Västbanken är det inte lika illa just nu. Vi åker ju ensamma dit ner, men det finns människor, både hemma och där, som vi kommer att ha regelbunden kontakt med och som har ett ansvar för oss. Det betyder att vi aldrig är ensamma i besluten som rör vår säkerhet. Vi kommer inte att vara naiva, utan se till att hålla oss undan stora folksamlingar, inte vara ute efter mörkrets inbrott, klä oss respektabelt och ha koll på varandra.
MEN: förbön uppskattas alltid.
Imorgon befinner vi oss alltså i historiens centrum, bor i staden där Jesus föddes, går på samma mark, känner samma dofter och käkar samma falafelrulle (vi har tummat på att begränsa oss till max en om dagen…). Det är svårt att ta in.
Fred ut
Ida och Emilia
Ida och Emilia
Ps. Tack Rebecca för hjälpen med bloggen.
