Idag är det onsdag. Så när vi vaknade i morse plockade vi av erfarenhet fram de svalaste kläderna från garderoben. I Jeriko, dit vi åker varje onsdag, är det betydligt varmare än hemma i Betlehem. Eftersom denna stad, världens äldsta bebodda stad, också är världens lägst belägna stad är det ibland ett nästintill smärtsamt hett klimat.
Så när vi kommer till SIRA-skolan i Jeriko blir vi alltid varmt välkomnade. Vi har fått delta i alla de fem lärarnas klasser, och stämningen är hur härlig som helst. Rätta matteuppgifter med arabiska siffror, delta i engelsklektioner där barnen lär sig att, med vårt alfabet, skriva åt andra hållet och säga ”Hello, how are you?”, klippa och klistra kronor och kycklingar, pärla halsband i matematiksyfte och prata om kamelens otroligt fördelaktiga fötter. Första gången vi var i Jeriko fick vi lära tre av klasserna sjung- och rörelseramsan Alele. En kan ju inte låta bli att bli glad när barnen fortfarande, två veckor senare, sjunger på Alele-melodin så fort vi entrar klassrummet.
Andra ramsor och diverse lekar har vi också fått äran att hålla i. Det är fantastiskt. Lärarna skrattar. Barnen skrattar. Vi skrattar. Kanhända att även Gud skrattar en liten stund. För det ser nog lite roligt ut när alla plötsligt slänger sig på golvet och imiterar ormen.
På tal om Gud. I Betlehem är alla lärare på SIRA-skolan kristna, men i Jeriko är alla muslimer. Spännande, tycker vi, som har varit dåliga på att hitta muslimska vänner hemma. Detta innebär att alla lärare bär heltäckande kläder och slöja. I den värmen. Lektioner om koranen där barnen får memorera citat och från huvudet predika långa ramsor får oss att tänka. För det är annorlunda jämfört med hemma i Sverige. Funderingen ”om jag istället vuxit upp i en muslimsk familj hade jag säkert varit muslim”, som en så ofta hört, blir återigen en tankeställare som vi tillsammans med Gud på kvällarna försöker att vrida och vända på. Nog är det så att lika barn inte alltid leka bäst. Det är i mötet med andra kulturer och andra trosuppfattningar som vi själva kan växa. Och hur paradoxalt det än låter så hoppas vi att mötet med en annan religion kan ge frågor och infallsvinklar som i slutändan kan fördjupa vår egen relation med den Jesus som faktiskt dött för oss.
"Han kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: 'Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.'"
- Luk 19:1-5
En av alla fem Mohammad som går på SIRA-skolan i Jeriko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar