Checkpoint 300

3:27. Då vaknar vi av den irriterande alarmmelodin som vi så många gånger vaknat till förut. Men idag är ändå inte som alla andra dagar. Idag är det mörkare, tröttare och lite mer spänt. Tidigt denna morgon ska vi följa med en följeslagare till rusningen i checkpoint 300.

Eftersom Betlehem är en stad på palestinskt område omges den av muren som håller på att byggas runt Västbanken, för att skilja palestinier från israeler. Vissa kallar den säkerhetbarriär, andra apartheidmur. Den började byggas direkt efter andra intifadan i början på 2000-talet, och Betlehem var först att omringas. Checkpoint 300 är den största och mest avancerade vägspärren ut ur staden. Det är genom den de allra flesta tar sig mellan Betlehem och Jerusalem. Att gå genom den är som att passera säkerhetsproceduren på en flygplats, med några viktiga skillnader. Till exempel är personalen här runt 19 år gammal, bär maskingevär och är allt som oftast rätt trötta på sitt jobb. 

Varje morgon ställer sig omkring 5000 palestinier i kö. Ibland 4000, ibland 8000. Checkpointen öppnar klockan fyra på morgonen, men de första börjar köa redan vid två. De väntar i trånga korridorer, får passera diverse säkerhetskontroller, måste visa fingeravtryck och ID-kort. Efter en halvtimme är de igenom. Om de har tur. Ibland tar det fyra timmar. Och detta bara för att de ska ta sig till sina jobb som finns på andra sidan muren. Vissa morgnar får inte palestinierna komma igenom alls. Då får de vända. Gå hem. Förhoppningsvis får de gå igenom imorgon, men det finns det ingen garanti för.

Vi passerar ofta denna vägspärr när vi ska ta oss från Betlehem, men de tider vi reser är det sällan mycket folk. Nu när vi kommer till checkpointen ställer vi oss i en lång kö tillsammans med Maria. Maria är följeslagare via EAPPI och finns närvarande vid Betlehems checkpoint 300 några morgnar i veckan. Hennes huvuduppgift är att, som internationell på plats, observera vad som händer, men också vara en tillgång för palestinier som på ett eller annat sätt får problem igenom vägspärren.

Sakta går vi framåt i folkmassan. En del tittar frågande på oss och undrar nog vad vi gör där så tidigt, vi som lika gärna kan ta en annan buss, som genom en annan checkpoint kan ta oss till Jerusalem. Den buss för internationella människor, och för dem med ett speciellt ID-kort. Maria berättar om EAPPI:s arbete. Hon berättar om händelser då palestinier, ibland med men vissa gånger utan någon som helst anledning, inte fått komma igenom.

Idag var en relativt lugn dag. Efter 30 minuter hade vi tagit oss till Jerusalemsidan, utan större problem. För oss var det en upplevelse men för alla andra som stod tillsammans med oss i kön är det vardag. För dem är detta en del av den förnedring de får utstå av den enkla anledning att de fötts i Betlehem och inte i Jerusalem.

Några andra kuriosa om checkpoint 300:
- Det finns toaletter, men de är alltid låsta. 
- Den har kapacitet för att effektivisera det hela, men oftast är inte ens hälften av gaterna öppna. Soldater är det dock ingen brist på.
- Det finns en humanitär korridor, som enligt internationell lag ska finnas för kvinnor, barn, äldre och sjuka. Inte heller den är öppen de flesta dagarna. Blir du sjuk kan du därför bara hoppas på det bästa. 
- Vid påvens besök i våras målades muren vit, efter att tidigare haft en matt grå färg full av politiska grafittimålningar. Tak över korridorerna byggdes och blommor planterades. För fint ska det ju va, när påven kommer.
- Denna ingång är till för palestinierna i Betlehem. Om du åker med turistbuss eller bil kommer du dock passera genom en annan ingång vid sidan av den som vi gick igenom. Där skymmer blommor och bambuträdstaket din sikt och om du inte tittar riktigt noga vore det som om checkpoint 300 inte ens finns.

Att ta bilder på militärt område är förbjudet. 

Klockan fyra är marknaden utanför ingången till checkpointen redan i full gång.