Judar, judar, överallt judar

Ett land. Två folk. Tre religioner. Judendomen är en av dessa tre. Eftersom vi rör oss i palestinska områden största delen av vår tid är det en aning exklusivt att få se och erfara även denna religion.

När klockan närmar sig sabbat i staden Jerusalem skyndar judar och judinnor i vacker och välklädd  utstyrsel mot västra muren. Vi, två nyfikna utlänningar i smått ouppklädda t-shirts och, numera utslitna, trekvartsbyxor, bestämmer oss en fredag för att följa efter.

Väl förbi både säkerhetskontroll och eventuella ”welcome to my shop, aah Sweden, I love you”-säljare anländer vi till den välberömda muren. Och vi är inte ensamma. Pälshattar, kippor, klänningar, lockar, ballerinaskor, torah, böner. Överallt. Och så vi. Minnena från dåtidens religionlektioner, som nu har blivit bleka och kraftlösa, väcks sakta men säkert till liv.

Eftersom kameror är förbjudet var vi tvungna att ta bilder i största möjliga hemlighet.

Emilia, som blev hela ett år äldre i fredags, firades med en sabbatsmåltid hemma hos en judinna med stor förkärlek till alligatorer. Eftersom sabbaten är en dag av vila och icke-skapande var det även här förbjudet att ta bilder. Att skapa bilder.

När vi knackar på dörren till Rivkahs hus har bordsljusen redan brunnit i snart två timmar. Eftersom det är viktigt att inte utföra något arbete eller göra eld när det är sabbat tänds ljusen precis innan - som ett tecken på att sabbaten nu startar. Sånger sjungs, böner bes och maten serveras. Förrätt, huvudrätt och födelsedagstårta. Allt på köttservisen. Maten, som har sötats något alldeles väldigt, var bara en liten del av måltiden.

Under middagen ställer vi frågor. Det visar sig att hebreiskan är universell för judar i alla lägen, över hela vår värld, att den judiska kalendern skiljer sig från vår så till den milda grad att året inte alls är 2014 utan 5775 och att det hela främst handlar om traditioner och inte torahs faktiska regler. De nya lärdomarna blandas med de gamla, som även här blir lite klarare.

Ingen bild har vi alltså att erbjuda, men misströsta inte. Fantasin är ju en tillgång hos oss alla!

På väg mot Svenska Teologiska Institutet i västra Jerusalem en dag som igår råkade genvägen bli en senväg (vi gick lite vilse). Våra fötter leddes in på främmande gator bland främmande folk. Ortodoxa judar. Kippor, lockar och ännu fler pälshattar trängdes såhär på sabbatskvisten och trots vår försening till institutet var detta en upplevelse som vi är tacksamma för. Inte många kunde engelska, så de kunde inte visa oss den väg vi skulle. Men finkläda var de.

Judendomen. En religion som utgår från samma början som vår men som inte det minsta ter sig på samma sätt. Bland minareter och kyrktorn är bara lockarna en del av tre, men ibland kan den verka större.